Bländaren fungerar på samma sätt som ögats pupill. Ju mindre öppning, desto mindre ljus träffar kamerasensorn. I moderna kameror väljs storleken på bländaren från kameran, i gamla kameror från optiken.

Öppningens storlek anges t.ex. 1:5,6. I kamera 1 utelämnas dock (1). 1,8 är en stor bländare (släpper igenom mycket ljus) och bländare 22 är en liten bländare (släpper mindre ljus till sensorn). Ett typiskt bländarintervall är: 1,8, 2,8, 4, 5,6, 8, 11, 16, 22 där varje intervall är lika med en fördubbling av ISO-talet eller slutartiden.

Till exempel släpper en bländare på 5,6 och en slutartid på 1/125 sek igenom samma mängd ljus som en bländare på 8 och 1/60 sek.
Om vi har en bländare på 4 och ISO 200 i kameran men vill ha en bländare på 2,8, minskar vi ISO-talet till 100 ISO.

Skärpedjupet styrs genom att välja bländaren.
Kamerans exponeringsmätare justerar exponeringen genom att välja ”lämplig” bländare, slutartid och ISO-tal för varje situation. Till exempel. om det är lite ljus, välj en stor bländare och/eller ett högt ISO-tal.
KOM IHÅG! Stort bländartal = liten bländare (t.ex. 22) = stort skärpedjup och motsvarande litet bländartal = stor bländare (2,8) ger ett kort skärpedjup.

Bländaren återfinns därför i optiken, även om den numera väljs via kamerans inställningar. Optikens ljusstyrka indikeras genom att ge största möjliga bländare, t.ex. F 2,8. Inom zoomoptik, t.ex. F 1:3,5-6,3) vilket innebär att den största bländaren (3,5) gäller vidvinkeljustering och den mindre bländaren (6,3) gäller för telejustering.