Vad händer egentligen i en modern kamera när du väljer ISO-tal?
Tidigare kunde man välja film med olika ISO-tal, snabb film (1600 ISO) för att få rörliga motiv skarpa. Nu fotar dom flesta kameror i 100 ISO och när du valt t ex 1600 ISO, så efterbehandlar kamerans processor till 1600.
ISO-talet i den digitala världen är bara ett sätt att mäta en mindre mängd ljus och sedan förstärka signalen i kameran.
Tidigare blev en bild relativt kornig vid 1600 ISO, men med digitala kameror uppstår inget korn, men däremot brus, som tillverkarna fått att se ut som gammaldags korn.
Att kameran skapar brus vid höga ISO-tal beror på att den då måste förstärka den elektriska signalen från sensorn.
FAKTA OM ISO
ISO bestämmer kamerasensorns känslighet för ljus. Ett högre ISO-tal ökar känsligheten; det betyder att mindre ljus behövs för att få en korrekt exponering. Ett lägre ISO-tal minskar känsligheten och kräver mer ljus för att ge en korrekt exponering. Därför bör en lägre ISO (200 eller lägre) användas i väl upplysta miljöer. När du fotograferar i svagt ljus rekommenderas ett högre ISO (400 eller högre). Det kan också vara nödvändigt att använda en högre ISO-inställning när du fotograferar med lågt bländartal eller snabb slutartid – eftersom ett lågt bländartal och hög slutartid minskar mängden ljus som träffar bildsensorn.
Kom ihåg: ju högre ISO-tal, desto mer ljus träffar sensorn.
Lågt ISO – 50*, 100, 200, 400 – använd i starkt ljus med statiska motiv.
Medelhögt ISO – 800, 1600, 3200 – använd i sämre ljusförhållanden eller för rörliga motiv i kombination med en snabb slutartid.
Högt ISO – 6400, 12800, 25600 – för fotografering i svagt ljus eller för rörliga motiv under dåliga ljusförhållanden.
Ultrahögt ISO* / 51200, 102400, 204800 och högre – använd för handhållen fotografering under mycket svaga ljusförhållanden.
*Endast tillgängligt för vissa modeller – nås via utökade ISO-inställningar i kameramenyn.